torsdag 13 augusti 2009

Redan Torsdag

Veckan har gått i ett huj måste jag säga vilket jag är glad för. Det är rungt att åka till jobbet på morgonen, och väl där längtar jag mest hem. Hem till symaskinen och att få förverkliga alla ideér som trängs i skallen. Det är inte lätt att hinna med och sy nått på kvällarna då jag dessutom är lite trött. Nu har jag bara två dagar kvar på mitt jobb i Uppsala, nästa vecka börjar jag på mitt nya jobb och får mindre restid. Kanske tom hinner sy lite på morgonen ;) Känns väldigt dubbelt måste jag få säga, både lite lessamt att lämna och spännande att börja på nytt. Kommer att bli ljuvligt att slippa sitta i bil i två timmar per dag för att ta sig till och från jobbet.

Igår försökte jag sy en stund, men var tvungen att ge upp. Syrummet var minst sagt invaderat av flugor. Mordisk i blicken tog jag flaskan och sprutade ner rummet med radar, sen kunde jag ju inte vara där på resten av kvällen, men inte gör det ett dugg för nu finns här väldigt lite flugor. Ska stänga drren hit in när jag åker idag och hoppas på att det hjälper.

Igår var vi till Uppsala och storshoppade! Äntligen! Köpte dörr och karm till nya rummet här nere, golv både till det rummet och till vardagsrummet. Vi måste haft hjärnsläpp för vi köpte ett paket för lite av golvet till nya rummet. Ska åka dit idag och köpa det så att det inte hinner ta slut. Nu saknas bara tak och tapeter för att rummen ska kunna bli klara, men jag har iaf gott hopp om att det kommer bli det före jul ;) Så här mysigt kan man ha under ett quiltat täcke;

Nu är det dags att sluta svamla och klä på mig istället!

2 kommentarer:

  1. Va spännande med ett nytt jobb, tänk va mycket tid du dessutom får över till annat än att bara resa :)
    Ska bli spännande att se vad det är för idéer som trängs i ditt huvud.
    Börjar du få trångt så kan du skicka hit några för här finns inga alls.
    Ha de gott
    Kramiz

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du är elak mot de stackars flugorna, de har väl också rätt att leva ;o)
    Lycka till med renoveringen, här håller vi på och river bort heltäckningsmattan i trappan. Det går trögt... ett steg på tre år :o(
    Kramar Ullis

    SvaraRadera