tisdag 21 juli 2009

Vår filosof

Vår tolvårige (snart 13) son har sen han kunnat prata spottat ur sig kommentarer som många gånger lockat fram skratt. Konstigt nog så blir vi fortfarande förvånade och får svårt att hålla oss för skratt. När vi campade på Åland och sitter en kväll under partytältet, säger han plötsligt; "Det är så jobbigt med camping, jag måste ändra hela min livsstil" Stackarn ;)

sista dagen ville grabbarna spela minigolf för tredje gången och det var ingen av oss vuxna så sugna på så de fick lov att gå iväg och göra det själva. Då går A fram till KG sträcker ut handen och säger med lite kaxig ton " Ett finansiellt bidrag om jag får be".

Han börjar ju som sagt närma sig tonåren och allt som det innebär och igår hade vi en liten diskussion i ämnet, jag sa att det kanske är dags att köpa honom en egen mumma (deo), han började skratta och sa "Nej du, så stora är inte mina svettkörtlar ännu".


2 kommentarer:

  1. Anton är bara så skön! Läste högt från din blogg för Marko och vi skrattade båda två. :-)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Haha, han e sååå rolig.. har nog inte träffat han nån gång då han inte sagt nått sånt där roligt :)

    SvaraRadera