söndag 21 september 2008

Ett år.....

sen som olyckan var framme och sånär tog vår käre J! Han lurade dock döden och finns kvar bland oss vilket vi är evigt tacksamma för. Det har dock inte varit något lätt år för oss, mycket oro och sorgsna tankar. Under våren kämpade jag med en dåres envishet mot hålet, stod länge och vippade på kanten. Med sommaren kom krafterna åter och nu ser jag bara framåt. Allt kan bara bli bättre.....
En stooor KRAM till er alla som på olika vis har varit ett stort stöd för mig, en del medvetet andra utan att veta om det. Kastar ut en slängkyss till den som vill ta emot den!!! Utan er alla skulle jag nog legat på botten och kravlat ännu..........

2 kommentarer:

  1. Jag tillhör skaran som inget vet vad som hänt. Om jag är en av dem som hjälpt dig framåt så är jag glad för det. Jag hoppas att J mår bra och att du mår bra och fortsätter med det. Jag kämpar själv fortfarande med sorg fast det inte drabbade just mig. Men när det drabbar ens barn blir det nästan än värre. Jag har varit med om båda. Jag tänker extra på dig! Kram!
    /June

    SvaraRadera
  2. Kära L, ja tänk att det har gått ett år sedan... Det har hänt mkt på den tiden, på flera sätt. Jag är glad för att jag/vi har fått finnas där för er, om än bara på avstånd - men i tankarna har vi varit med er hela tiden!

    Du är en kämpe med ett hjärta av guld.

    KRAM. KRAM. KRAM.

    SvaraRadera